Bloggerism
Okej, nu blir det lite post-lunchfilosofi här, lite eftersom tanken dök upp i mitt huvud och lite för att jag fick dåligt samvete för mitt dåliga uppdaterande hittills. Ett inlägg sen i fredags, det är inte helt ok, när jag ändå bestämt mig för att blogga.
Idag filosoferar jag lite om att blogga, det är en rätt enkel grej att göra, många tycker att det är kul och man sugs lätt in i uppmärksamhetssprialen/besökarjakten och helt plötsligt sitter man med Bloglovin' som startsida och voyeurar rakt in i alla möjliga personers privat- och/eller arbetsliv, garderober, inspirationskällor, tankar och fantasier, drömmar, mål och tragedier.
Man skrattar och kanske ibland gråter åt det som andra väljer att visa upp och man drömmer sig in i någon annans drömmar och verkligheter.
Varför bloggar man då?
Vissa bloggar för att de har ett stort intresse, en talang eller passion, som de vill dela med sig av, vissa använder bloggen som ett levande CV och vissa, bl a jag själv, bloggar för att de blivit pushade till det, för att 'det skulle vara så kul om du hade en blogg, jag skulle alltid läsa den' etc.
Jag tycker oftast att det är ganska svårt att vara sådär lagkraftigt rolig i bloggen, som man lätt är i levande livet, när man t ex berättar om vad som hände den där fredag-/lördagskvällen, vad den där konstiga killen eller tjejen sa eller bara lite snabbt återberättar maniska tågpredikartantens senaste ramblings för sina närmaste.
Det är lätt att man censurerar och utesluter information eller hela inlägg, för att undvika att såra eller förarga någon i ens närhet, och på så sätt är bloggen inte friare än något annat på internet.
Alternativet är såklart att blogga anonymt, men hur får man då trafik, om man inte postar sin länk på fb varje vecka eller månad?
Och vem vill läsa en snäll blogg, utan skvaller eller skitsnack, som inte har något annat tema än just ens eget liv? Inte så värst många, faktiskt.
Det enklaste är ett ha en modeblogg, har jag kommit fram till, för då behöver man bara lägga upp lite fina bilder, skriva ett pra rader om varför just denna designers S/S-kollektion är så fantastisk, varför man bara måste ha just de där skorna/den väskan/jackan och sedan är man klar..
Fotobloggar är också easy-peasy, inga konstigheter där: fota lite och sedan straight to blogginlägg.
Men det är just det här med att sålla, lägga ut tillräckligt mycket om sig själv för att verka intressant och tillräckligt lite om känsliga saker, för att inte såra och förarga eller göra bloggen för personlig, för det blir också ointressant.
It's a tricky-tricky, som det heter i Röyksopps låt.
Så rätt de har, så jävla rätt de har.
ps: Detta inlägg påbörjades kl 11:55, sedan kom det samtal och lucnhen blev lite försenad, och efter lunch, från ca 13:30 har det varit kö i ett kör och vi har 2 st sjuka, så nu är jag stekt i hjärnan efter ca 50-60 samtal om kopiatorer, telefonväxlar, tonerbeställningar och fjärrskrivbord. ds.
Tack för uppmärksamheten!
Idag filosoferar jag lite om att blogga, det är en rätt enkel grej att göra, många tycker att det är kul och man sugs lätt in i uppmärksamhetssprialen/besökarjakten och helt plötsligt sitter man med Bloglovin' som startsida och voyeurar rakt in i alla möjliga personers privat- och/eller arbetsliv, garderober, inspirationskällor, tankar och fantasier, drömmar, mål och tragedier.
Man skrattar och kanske ibland gråter åt det som andra väljer att visa upp och man drömmer sig in i någon annans drömmar och verkligheter.
Varför bloggar man då?
Vissa bloggar för att de har ett stort intresse, en talang eller passion, som de vill dela med sig av, vissa använder bloggen som ett levande CV och vissa, bl a jag själv, bloggar för att de blivit pushade till det, för att 'det skulle vara så kul om du hade en blogg, jag skulle alltid läsa den' etc.
Jag tycker oftast att det är ganska svårt att vara sådär lagkraftigt rolig i bloggen, som man lätt är i levande livet, när man t ex berättar om vad som hände den där fredag-/lördagskvällen, vad den där konstiga killen eller tjejen sa eller bara lite snabbt återberättar maniska tågpredikartantens senaste ramblings för sina närmaste.
Det är lätt att man censurerar och utesluter information eller hela inlägg, för att undvika att såra eller förarga någon i ens närhet, och på så sätt är bloggen inte friare än något annat på internet.
Alternativet är såklart att blogga anonymt, men hur får man då trafik, om man inte postar sin länk på fb varje vecka eller månad?
Och vem vill läsa en snäll blogg, utan skvaller eller skitsnack, som inte har något annat tema än just ens eget liv? Inte så värst många, faktiskt.
Det enklaste är ett ha en modeblogg, har jag kommit fram till, för då behöver man bara lägga upp lite fina bilder, skriva ett pra rader om varför just denna designers S/S-kollektion är så fantastisk, varför man bara måste ha just de där skorna/den väskan/jackan och sedan är man klar..
Fotobloggar är också easy-peasy, inga konstigheter där: fota lite och sedan straight to blogginlägg.
Men det är just det här med att sålla, lägga ut tillräckligt mycket om sig själv för att verka intressant och tillräckligt lite om känsliga saker, för att inte såra och förarga eller göra bloggen för personlig, för det blir också ointressant.
It's a tricky-tricky, som det heter i Röyksopps låt.
Så rätt de har, så jävla rätt de har.
ps: Detta inlägg påbörjades kl 11:55, sedan kom det samtal och lucnhen blev lite försenad, och efter lunch, från ca 13:30 har det varit kö i ett kör och vi har 2 st sjuka, så nu är jag stekt i hjärnan efter ca 50-60 samtal om kopiatorer, telefonväxlar, tonerbeställningar och fjärrskrivbord. ds.
Tack för uppmärksamheten!
Kommentarer
Postat av: Originalet
Svar:
Ja verkligen.. Hon är alldeles för smal nu, men på gamla bilder var hon fin.
Postat av: neli
kollade på eleven.se och såg att dem inte hade sephora =/ så himla surt! och även om det hade funnits så hade nog inte karl lagerfelds kollektion sålts eftersom det nog kommer bara säljas i butikerna =(
Trackback
