En kassaapparatsgalning stekte min hjärna
Där är en mening man inte ser varje dag! Madness.
Får in ett samtal på jobbet från en man, som är uppenbart exalterad över att han fått en kassaapparat av märket Sharp(min blogg ingår inte i något Public Service-koncept, så jag får märkesnamedroppa huuur mycket jag vill..Haha! :P Och ja, jag vet att jag just erkände att jag lyssnar liite för mycket på P3.. ), S-H-A-R-P, bokstaverade han tydligt och klart för mig.
Sedan ramblade han på i hög fart och volym, på halvbred göteborgska(som dessutom är min minst föredragna dialekt!) om hur bra det var att han fått en ny kassaapparat av sin chef och att han fått igång den och kunnat få upp kassalådan, men att han inte kan addera, så att han kan ha nytta av/leka med maskinen.
Eftersom jag aldrig tidigare fått ett sådan ärende på telefon, frågade jag en av mina kollegor om hur vi lägger in servicejobb på sånt här. Kollegan skakade på huvudet och rådde mig att hänvisa kunden till en annan avdelning internt.
Sagt och gjort, jag återgick till kunden, som väntat i telefon på besked från mig, och berättade att jag personligen inte kunde hjälpa honom utan att jag skulle ta med hans kontaktuppgifter till rätt avdelning, men då började han pladdra på igen om hur fin och bra maskinen var och hur mycket han ville använda den och att han samlat på kassaapparater sen han var liten och den här maskinen hade han fått av sin chef på Samhall och den var så bra för att den var mycket lättare än hans förra maskin, för den var det minsann marmor på, så den var tung, den, men som tur fanns det någon tjej som hette Maria på hans jobb som jobbat med maskinen innan, så hon visste att den fungerade och att han verkligen ville få reda på hur han kunde få den att addera, så han kunde leka med den...etc, etc..
Ungefär här går det upp för mig att jag sitter och pratar med en privatperson, och att jag inte alls kan göra något för att hjälpa honom med maskinen överhuvudtaget (eftersom vi är ett business 2 business-företag, ja, ett företag-till-företag-företag, jag inser hur sjukt det ser ut och låter, men så är det iallafall).
Jag lovar dyrt och heligt att han kommer bli kontaktad av någon hos oss som har koll på restaurangkassaapparater från Sharp, även fast jag vet att det är veckans största lögn hittills.
Elakt, jag vet, men jag tycker lite att han förtjänade det efter att han nästan tjötade av mitt vänsteröra och i princip stekte min stackars hjärna under mer än 10 minuter!
När vi lagt på var det självklart en massa kö, och mitt headset blev kallt 'hora' både en och två gånger, men det kan det ha. Slampheadset, som inte gör som jag vill!
Får in ett samtal på jobbet från en man, som är uppenbart exalterad över att han fått en kassaapparat av märket Sharp(min blogg ingår inte i något Public Service-koncept, så jag får märkesnamedroppa huuur mycket jag vill..Haha! :P Och ja, jag vet att jag just erkände att jag lyssnar liite för mycket på P3.. ), S-H-A-R-P, bokstaverade han tydligt och klart för mig.
Sedan ramblade han på i hög fart och volym, på halvbred göteborgska(som dessutom är min minst föredragna dialekt!) om hur bra det var att han fått en ny kassaapparat av sin chef och att han fått igång den och kunnat få upp kassalådan, men att han inte kan addera, så att han kan ha nytta av/leka med maskinen.
Eftersom jag aldrig tidigare fått ett sådan ärende på telefon, frågade jag en av mina kollegor om hur vi lägger in servicejobb på sånt här. Kollegan skakade på huvudet och rådde mig att hänvisa kunden till en annan avdelning internt.
Sagt och gjort, jag återgick till kunden, som väntat i telefon på besked från mig, och berättade att jag personligen inte kunde hjälpa honom utan att jag skulle ta med hans kontaktuppgifter till rätt avdelning, men då började han pladdra på igen om hur fin och bra maskinen var och hur mycket han ville använda den och att han samlat på kassaapparater sen han var liten och den här maskinen hade han fått av sin chef på Samhall och den var så bra för att den var mycket lättare än hans förra maskin, för den var det minsann marmor på, så den var tung, den, men som tur fanns det någon tjej som hette Maria på hans jobb som jobbat med maskinen innan, så hon visste att den fungerade och att han verkligen ville få reda på hur han kunde få den att addera, så han kunde leka med den...etc, etc..
Ungefär här går det upp för mig att jag sitter och pratar med en privatperson, och att jag inte alls kan göra något för att hjälpa honom med maskinen överhuvudtaget (eftersom vi är ett business 2 business-företag, ja, ett företag-till-företag-företag, jag inser hur sjukt det ser ut och låter, men så är det iallafall).
Jag lovar dyrt och heligt att han kommer bli kontaktad av någon hos oss som har koll på restaurangkassaapparater från Sharp, även fast jag vet att det är veckans största lögn hittills.
Elakt, jag vet, men jag tycker lite att han förtjänade det efter att han nästan tjötade av mitt vänsteröra och i princip stekte min stackars hjärna under mer än 10 minuter!
När vi lagt på var det självklart en massa kö, och mitt headset blev kallt 'hora' både en och två gånger, men det kan det ha. Slampheadset, som inte gör som jag vill!
Kommentarer
Trackback
