Senildement specialagent
En äldre man och kvinna är inne på banken, när en rånare plötsligt rusar in genom dörren och beordrar att alla kunder ska lägga sig på golvet med händerna på ryggen. Alla gör som han säger, utom gubben i det äldre paret.
Han står kvar och stirrar stint på rånaren, visar klart och tydligt att han minsann inte kommer att lägga sig ner på golvet bara sådär. Rånaren skriker: "Lägg dig på golvet, gubbjävel! Hör du dåligt?!" Gubben svarar klart och tydligt: "Nej, det tänker jag inte göra." varpå hans fru rycker honom i rockärmen och viskar: "Gunnar! Lägg dig ner som oss andra, så går det här bra!" Gunnar svarar: "Aldrig! Jag är specialagent! Och det blir inget rackarns rån här idag!"
Han fortsätter stirra stint på rånaren, som börjar flacka med blicken och springer ut igen, lika fort som han kom.
Alla i lokalen reser sig och drar lättnadens suck. Gubbens fru: "Gunnar, du är inte specialagent, utan senildement! Det var det doktorn sa, senildement, inte specialagent!"
Den här lilla roligheten har jag haft på hjärnan hela dagen, eftersom jag känner mig ytterst senildement själv idag.
Dagen började med att jag försov mig 40 minuter/glömde att det var arbetsdag och tänkte "Åh, lördag, skönt att sova ut!" istället, sedan glömde jag både matlådan och tampongerna hemma, fick sminka mig på tuben pga den glömskeförorsakade förseningen, sedan satt jag i receptionen här på jobbet över lunchen och när jag skulle gå därifrån för att ta min egen lunchrast, så kunde jag knappt få på mig jackan innan jag skulle gå ut.
Stora problem med vardagslivet idag m a o!
Vad är det som händer, termiter i hjärnbarken, ellarr?!
