Tvekan

Naken och nyvaken, med höstluft inomhus som nyper i huden utanför täcke och filt, läste jag ut boken i sängen. 
Chisu smeker trumhinnan med längtansfulla toner på ett språk jag inte förstår.
Ensamhet och förvirring som bråkar i hjärta och sinne ackompanjerade av barnskrik, stamp och förmaningar på engelska från lägenheten bredvid mitt sovrum.
Egentligen för sent att kallas morgon, men ännu inte dag.

Tvekar, som alltid, inför att kliva upp och påbörja dagen på allvar. Tvekar inför att brottas med klädhögsmonstret, inför att ta itu med veckans disk, inför förra veckans sedan länge torra tvätt, inför helgens nya, inför vad jag faktiskt ska klä mig i idag, inför redan som bott här längre än överenskommet, tvekar inför allt kort sagt.
Lättnadens suck, känslan av att ha åstadkommit något länge efterlängtat motiverar mig helt enkelt inte. Ingenting gör det.
Existensialismen ställs på sin kant i min vardagliga verklighet, frågan jag ständigt kämpar med inombords blir till ett hinder inför allt jag behöver, vill och kan göra.
Hjälp mig loss, ge mig klarhet, viska rätt svar i mitt öra, så att jag kommer vidare. Kom till mig i drömmen och visa mig vägen, är du snäll.


Kommentarer
Postat av: Gaymasen

Haha tack för en fin kommentar. :) Glad jag blir!



Och du har rätt i femninismen. Det är synd att det har en negativ klang. För det är något bra. Men ja, allt går framåt och förhoppningsvis även männens syn på femninism. :)

2011-10-17 @ 12:39:15
URL: http://gaymasen.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0